Om Baghdad

Bagdad (arabiska: ?????, Bagdad; från persiskans bag-e dad, "rättvisans boning") är Iraks huvudstad. Staden har ungefär 6 miljoner invånare och är belägen i centrala Irak vid floden Tigris. Bagdad är en av Mellanösterns största städer, efter Kairo, Teheran och Istanbul. Den är Iraks ekonomiska nav med en stor del av landets näringsliv – främst oljeindustri, men även en betydande tillverkning av bland annat mattor, läder, textilier och cement.[2] Bagdad är också ett kulturellt och intellektuellt centrum med tre universitet och ett flertal museer.[2] Bagdad med omgivning utgör en av landets provinser, Bagdad (provins), och har totalt 6 962 650[1] invånare (2006) på en yta av 4 843[3] km².

Namnet Bagdad är troligen av iranskt ursprung. Det finns det olika förslag om dess specifika etymologi. Det mest pålitliga förslaget är att namnet är av medelpersiskt ursprung och består av orden Bhaga "Gud" och dad "given", vilket kan översättas till "gudagiven" eller "Guds gåva".[4] På modern persiska heter staden Ba?dad och på arabiska Bagdad. Ett annat trovärdigt förslag är att namnet kommer från medelpersiskans Bagh-dad, "den givna trädgården".

Bagdad grundades av kalifen Abu Jafar al-Mansur på platsen för en kristen by vid floden Tigris år 762. Staden uppfördes i utkanten av den f.d. sassanidiska huvudstaden Ktesifon, som på sin tid var världens största stad. Bagdad byggdes med fyra portar och rund för att den skulle vara lättare och övervaka. Staden kontrollerades av buwayhiderna från 945 till 1055 och av seldjukerna från 1055 till 1135. År 1401 förstördes staden av Timur Lenk. Osmanerna erövrade Bagdad 1534 och behöll staden till första världskriget då den erövrades av britterna. Bahá'u'lláh, grundaren av bahá'í-religionen tillkännagav sin mission i Bagdad under perioden 21 april till 2 maj år 1863. Det är en pilgrimsort för bahá'íer. Staden blev Iraks huvudstad vid landets självständighet 1932.

Källa: Wikipedia