Om Bremen

Bremen är en stad i norra Tyskland med 547 934 invånare (2006), belägen i delstaten Bremen. Bremen är mer än 1200 år gammal, och är även en av de främsta Hansastäderna genom historien. Den är belägen nära floden Wesers utlopp, cirka 12 mil från Hamburg.

Bremens namn förekommer i historien under formen Bremun (på latin Brema) första gången 787 då Karl den store upprättade ett biskopsstift där. 1186 utfärdades det första kejserliga privilegiet för staden, och 1246 fastställdes sättet för val av stadens råd och dess befogenhet. Trots beroendet av biskopen erhöll den småningom en tämligen självständig ställning, slöt handelsfördrag, förvärvade privilegier i England och Norge med mera och inträdde i Hanseförbundet (1285–1358 och 1427–33 var den dock utesluten därur). Under 1400-talet löstes den från nästan allt beroende av biskopen och började anses som en fri riksstad. Reformationen fann gynnsamt mottagande (1618 förklarades reformerta läran för statsreligion), och staden kämpade ihärdigt för både sin religiösa och sin politiska frihet. Den senare kom dock i fara, sedan det omgivande biskopsstiftet i början av 1600-talet råkat i starka händer och genom den westfaliska freden (1648) kommit i Sveriges ägo. Eftersom stadens ställning som fri riksstad aldrig fått officiell sanktion såg de till att utverka ett frihetsbrev från kejsaren 1646 (till en kostnad av 100 000 floriner) när de fick kännedom om att stiftet Bremen skulle avträdas till Sverige.

Sverige erkände dock inte detta sent tillkomna frihetsbrev vilket innebar att förhållandet mellan Bremen och den svenska kronan blev oklart och spänt de följande decennierna. Sverige hade visserligen i westfaliska freden förbundit sig att lämna Bremens gamla kyrkliga och politiska fri- och rättigheter oantastade, men gjorde sedermera anspråk på en viss överhöghet (det fordrade bland annat hyllning och att få inlägga en besättning i staden). När Bremen likväl uppträdde som självständig riksmedlem (trots Sveriges protester fick det 1654 en representant på tyska riksdagen), uppstod tvister (”första bremiska kriget”), som till en början bilades genom recessen i Stade 28 november 1654, enligt vilken Bremen förband sig att hylla den svenske kungen med mera, men där frågan om riksomedelbarheten uppsköts till framtida underhandling. Bremens vägran att hylla Karl XI och dess anspråk på riksomedelbarhet med mera ledde 1665 till en krigsförklaring av Karl XI:s förmyndarregering. Svenskarnas mening var dock inte så mycket att betvinga Bremen som att skaffa sig en förevändning att hålla en stridsfärdig armé i Tyskland – ett lockbete för subsidiebringande allianser – under en tidpunkt av diplomatiska förvecklingar.

Källa: Wikipedia