Om Enköping

Enköping är en tätort i Uppland och centralort i Enköpings kommun, Uppsala län. Med sina 21 121 invånare var det länets näst största tätort (näst efter Uppsala och följt av Bålsta) och den 57:e största i Sverige den 31 december 2010. Enköpings kommun hade 40 297 invånare 2012[2], vilket gör den befolkningsmässigt till den 82:a största av Sveriges 290 kommuner. Enköping är beläget vid motorvägen E18 och Mälarbanan vid Mälarens norra strand. Enköpingsån rinner genom orten. En synonym för Enköping har tidigare varit Pepparrotsstaden och har på senare tid lanserats som Sveriges närmaste stad då man kan nå flera större städer inom femton mils radie.[källa behövs]

Enköpings stad (Enköpings uppstad) grundades nära Enköpingsåns utlopp i Svingarnsfjärdens innersta hörn, Stadsviken. Enköpingsåsen och den vik i Mälaren som möttes här i förhistorisk tid tros ha varit ett hinder i handels- och transportledet ännu under medeltiden. De omlastningar som troligen skedde här har antagits vara upphov till en handelsplats där människor till slut också började bosätta sig. Anledningen till denna bosättning kan dock ha föranletts av andra orsaker och Enköpings historia är fortfarande till större delen okänd.

Afzeliiplan tros ha varit en marknadsplats under vikingatiden och ungefär där Stora Torget idag ligger, tros ha varit dåtidens plats för en hamn. Under århundraden har strandlinjen flyttas söder ut på grund av den postglaciala landhöjningen. För att visa på denna historiska och geografiska utveckling av strandlinjen, har gatukontoret i kommunen tillsammans med Enköpings museum, låtit rista in och måla linjer över gator och trottoarer i centrala delar av staden, med årtal för den aktuella strandlinjen. Omkring 1100- och 1200-talet låg strandlinjen nästan ett helt kvarter längre söderut i höjd med Westerlundska gården och ytterligare några sekler senare nästan i nivå med nuvarande Ågatan. Landhöjningen gjorde successivt att sundet eller den så kallade Stadsviken krympte allt mer och utgjorde på 1500- och 1600-talet förlängningen av Enköpingsån som då nätt och jämnt var segelbar. Ån var i nedre delen av staden tidigare delad i två grenar, varav den västligare numera endast är en bäck som från Munksundskällan rinner ut i ån.[3]

Källa: Wikipedia