Om Tripolis

Tripoli (arabiska: Tarabulus al-Gharb) är huvudstad i Libyen sedan självständigheten 1951, och även den största staden i landet. Staden ligger i nordvästra Libyen, vid bukten Lilla Syrten i Medelhavet, och har ungefär 1,2 miljoner invånare (2008)[1].

Tripoli grundades som en handelskoloni[1] under 600-talet f.Kr. av fenicier från Tyros under namnet Oea[2]. Tillsammans med Sabratha och Leptis Magna kallades området Tripolitanien (efter grekiskans ???p????, "tre städer").[3] Den kom senare att hamna under Cyrenaika, för att sedan hamna under kartagerna. Tripolitanien bildade östra delen av Karthagos område (Regio syrtica), tillhörde efter det andra puniska kriget (218-202 f.Kr.) de numidiska konungarna och blev efter deras undergång 146 f.Kr. en del av den romerska provinsen Africa.[1][3] Septimius Severus bildade på 200-talet e.Kr. Provincia Tripolitana med Oea som huvudstad.[3] Vandalerna erövrade staden runt 450 e.Kr., och 534 togs den av Bysantinska riket. År 644 erövrades landet av araberna, och mellan 1146 och 1158 styrdes den av de sicilianska normanderna.[1] Den tillhörde sedan länge Tunis och gjorde sig vid 1400-talets slut självständigt.[3]

1509 erövrades staden av Peter av Navarra, och en spansk ståthållare insattes. 1530 gavs Tripolitanien av Karl V i förläning åt johanniterna, och 1551 erövrades det av turkarna, varefter det blev en sjörövarstat. 1681 besegrades dess flotta vid Chios av amiral Abraham Duquesne, och 1685 bombarderades staden av marskalk Jean II d'Estrées, varefter dess härskare i fredstribut måste erlägga en halv miljon livres. 1714 grundlade Ahmed Karamanli en egen dynasti för Tripoli, som erlade tribut till Turkiet, men uppbar skatt av europeiska makter för att skona deras handelsfartyg. Flera fruktlösa försök att stävja sjöröveriet gjordes: bland annat förstörde fransmännen staden 1728, Förenta staterna förde krig mot Tripolitanien 1801-1805, då en svensk eskader 1802 blockerade Tripoli, och ytterligare ett krig 1815. Först sedan fransmännen 1830 erövrat Algeriet lyckades man få bukt med det tripolitanska sjöröveriet, och 1835 gjorde turkarna slut på det inhemska väldet i Tripoli, avsatte Karamanli-ätten och förvandlade Tripolitanien till en provins. De behöll den till 1911, då Italien på grund av en i september utbruten tvist med Turkiet sände en armé till provinsen. Italienarna annekterade landet genom ett regeringsbeslut den 5 november samma år, vilket godkändes av italienska parlamentet den 23 februari 1912. Efter det kortvariga Tripoliskriget erkände Turkiet vid freden i Ouchy den 15 oktober 1912 Italiens suveränitet över Tripolitanien.[3]

Källa: Wikipedia