Om Piteşti

Piteå (finska: Piitime, nordsamiska: Biton, meänkieli: Piitin), centralort i Piteå kommun, Norrbotten. Piteå är en stor turist- och sommarstad som svarar för cirka hälften av sommarturismen i Norrbotten. Större delen av dessa turister är norrmän. Piteå har skapat sig en ställning som en musikstad och satsar från offentligt håll på musikutveckling. Piteå är även känt för ortens dialekt, pitemål, och för maträtten pitepalt, men så är Piteå också känt för Piteå Dansar och Ler (PDOL), sommarens stora festival i Piteå. Piteå är Sveriges 51:a största tätort med 22 913 invånare av kommunens totalt 40 854 invånare.[2]

Namnet Piteå ((in) Pitu 1339) kommer av Piteälven. Ändelsen -eå har troligen uppkommit genom en kompromiss mellan en ursprunglig ändelse -a (ackusativform -o) och en senare nominativformen som kommit att sluta på -e. Stavningen -eå kan då ses som en kompromiss mellan de båda vokalerna e och o. Stavningen har nog också påverkats av ordet å, som dialektalt även kan beteckna älvar.[3]

Piteå låg under medeltiden vid nuvarande Öjebyn, där handel företogs med samerna i Pite lappmark. 1620 fick Olof Bure i uppdrag att göra stadsplanerna för Norrland och Finland, och han borde därför vara upphovsman till den första stadsplanen över Piteå. Bevarade handlingar visar att det var oenighet om var staden skulle anläggas, och att Olof Bure tillstyrkte platsen där sockenkyrkan låg. Den första stadsbilden var triangulär med kyrkan i centrum, vilket gick stick i stäv mot dåvarande idéer (städer anlades alltid annars rektangulärt med gatorna i rutnätsmönster).[4] Piteå fick sina stadsrättigheter 1621. Efter en stor brand i juli 1666 flyttades staden 1668 till sin nuvarande plats på Häggholmen, som hade ett bättre hamnläge. Mycket av de gamla husen i centrum är bevarade än idag, t om 1600-talsrutnätsplanen är till sina huvuddrag fortfarande synlig i dagen stadsbild.

Källa: Wikipedia